It's a new dawn

God morgon, god morgon från Dublin!

Regnet strilar ner utanför mitt kontors fönster i centrala Dublin och mängder med olikfärgade paraplyer skyndar förbi. Klockan är 10 på förmiddagen och jag börjar så sakteliga komma till botten på min epost låda. Champlain College Dublin är mitt inne i ”final exam week” och just nu sitter filosofi klassen och svettas igenom sin tenta. Jag känner mig måttligt omotiverad denna morgon och bestämde mig därför att hastigt och lustigt starta upp min blogg så här på morgonkvisten. När jag först flyttade till Dublin för lite mer än tre och ett halvt år sedan , herregud vad tiden går, så skrev jag regelbundet på resedagboken. Men allt eftersom jag blev mer hemmastadd här så kändes det lite knasigt att skriva i det formatet eftersom det inte riktigt var det reseäventyret som det en gång började som. Dublin hade kommit att bli mitt hem och är fortfarande så! Jag har brottats med tanken på att starta upp en blogg under en längre tid och varför det skulle vara motiverat att göra så. Jag har definitivt inga ambitioner att bli den nya Blondinbella eller liknade men känner att en blogg skulle vara ett bra medel att hålla nära och kära i Sverige uppdaterade om mitt liv här på den gröna ön. Jag känner också starkt att jag vill skriva på svenska då jag dagligen använder engelska. Min kära familj vet hur förvirrad jag kan känna mig ibland när orden fastnar i munnen och jag måste slänga in ett engelskt uttryck för att förklara mig, något som även irriterar mig något hiskeligt!

Luta dig tillbaka, släng upp fötterna på det virtuella soffbordet och känn dig hjärtligt välkommen till mitt lilla krypin i cyper världen.